Men durå, är du svensk?

Limpan. Nästa gång måste du vara mer aggresiv mot chefen när du talar löneförhöjning. Det här håller inte. Levis är liksom ute, det ska vara Acne nu.

Under spelningen på Landet hörde jag en kvinna (femtiårsåldern) säga att sångaren (Ragge) klädde sig tufft och snyggt. Och det gör han när han står på scen. Men privat bryr han sig inte lika mycket.

Den onsdagskvällen drack Mange fyra Mariestad och två Carlsberg till maten. Jag frågade honom om det inte var en dag imorgon också. Då svarade han att tacosen varit kryddstark.

gissa

vad det tuffaste som finns är

jr

Är han Hemma?

jr

The Hives senaste skivomslag är det snyggaste och mest kaxiga jag sett på länge. Sen hur låtarna är skiter jag fullständigt i.

En stor orange maskin vevar med sina armar och krossar hela byggnaden bit för bit. Dom river hövdingagården. Jag blir tvungen att stanna och titta på förödelsen. Något sorgligt väcks till liv inom mig när jag står där. På något sätt känns det som om det handlar om ett mord.

Alla mina eftermiddagar mellan 1987 och 1989 tillbringade jag på Hövdingagården, som då hette Blommens och var ett fritidshem. Det var tider fyllda av rätt lyckliga stunder. Jag lärde mig att göra en kamera av en russinburk och fina tröjor med färgglada tryck på. En gång låste jag in mig på toaletten ända tills min mamma kom för att hämta mig eftersom en av fröknarna hade sagt att han tyckte det var larvigt med bokmärken. Vid första tanken kan det tyckas skrattretande att jag reagerade så starkt. Men jag var 7 år gammal, han säkert närmare 30. Hade långt brunt hår som han kammade ständigt och solglasögon (svarta Rayban med plastbågar) som diadem i håret. Satt alltid ute i solen för att bli brun, och när han inte gjorde det spelade han pingis med killarna. Han var ingen pedagog. Jag har sett honom några gånger efter det. Han kör SL-buss. Det långa håret är fortfarande kvar och det ser lika fördjävligt ut nu som då.

Sen flyttade fritidsgården in i lokalen under kvällstid. Det var ungefär samtidigt som jag började högstadiet och fick tillträde till "kvällsgårn´". Jag och mina tjejkompisar hängde där nästan varje kväll. Det var precis i samband med mina föräldrars begynnande skilsmässa och jag mådde rätt taskigt. Att fly från hemmet var en nödvändighet. På Hövdingagården lärde jag mig om kickerskulturen. Jag lärde mig om vem jag var och om massa aspekter av begreppet utanförskap. Alla killar som hängde på gårn´hade adidasbrallor och page med mittbena. Dom tittade på tjejer i tajta crocker-jeans och långt hår. Jag hade manchesterbyxor med häng och var kortklippt. Jag minns att vi brukade stå under ett hustak i närheten för att röka röda prince som jag stulit av min pappa. Sen tuggade vi tuggummi frenetiskt innan vi gick in så att inte ledarna skulle känna lukten av fimp.

Åh nej, Mikael Nilsson har blivit sjuk inför mötet med Liechtenstein. Fan alltså.

stick du, gör det. blir du verkligen lyckligare av det?!

snälla människor, kan alla få era prioriteringar rätt (låter bättre på engelska). ni har alla rätt att prata om hjärta och smärta men när det sen gäller erat egna välbefinnande så skiter ni det ut från era liv. vad fan håller ni på med?! jag vet att ni inte är helt tomma, sluta att skada er. jag säger inte att ostbågekvällar och gullegull är allt ni behöver men kom igen, sluta att tycka synd om er själva och börja leva som ni lär istället för att låta er följa hetsen och normen av vad ni bör göra.

jag älskar er, jag med flera, förstå det.

sov gott

Jag tänker på Liam Gallagher, om han har träffat Petrov. Det vore konstigt annars.

Dramatik och ingen mer syrgasmask.

Hela världen snurrar. Ett tryck, som om jag var under vatten. Jag gör en snabb felsökning men hittar inga vettiga svar. Tar några snabba beslut som för tillfället varken känns bra eller dåliga men som kanske gör skillnad någon gång fram över. Handling. Steg ett: Bort med facebook. Aldrig mer den öppenhet på nätet och framför allt aldrig mer möjligheten att kunna följa andra på ett sådant avstånd där jag inte kan påverka, göra någon skillnad eller få några direkta reaktioner. Steg två: Gallring. Börjar med att ringa upp Mira för att berätta för henne att det inte går längre, vi kan inte vara vänner. Att gå från kärlek till vännskap är fel håll. Jag lever för vännskap men dör för kärlek. Det går bara inte. Samma sak med Joanna. Jag lurarde mig själv alldeles för länge, trodde hon skulle ändra sig bara hon fick tid. Det blev bara värre, vi sågs mindre och mindre och även om jag fortfarande vill att det ska hända fattar jag ju att det aldrig kommer att bli något. Hon tycker såklart "att vi fortfarande kan vara kompisar i alla fall". Tar det som en förolämpning. Det funkar inte så. Det går bara inte. Steg Tre: Lämna syrgasmasken. Jag måste ständigt röra på mig, psyksikt och fysikt. Pressa undan verkligenheten. Kan inte stanna här.

Tack för fina tider.

Love

Mr Sweden 2007

Jag vet inte vad jag vill. Vara din vän, tror jag. Vad fan vill du? Vad ville du förut och vad fick dig att ändra dig?

jag fattar ingenting. vad vill du mig? ger det dig någonting iöverhuvudtaget att slösa tid på mig? verkar inte så. så vad fan vill du?

Kenneth Kennholt, han med slagskottet, vart fan tog han vägen?

hata hans

min far lånade ut ett kastspö till hans ekström en gång när dom va unga och snygga. 20 år senare såg pappa spöt i hasses segelbåt. han utbrast: " åh mitt gamla spö, kommer du ihåg när du lånade det hasse?, måste varit minst 20 år sen." hans: " nej det här e mitt gamla fina spö, det har jag alltid haft. Inget mer med det. Hasse vägrade ge tillbaka det och pappa som trots att han va 200% säker på sin sak la sig för båtfridens skull. Sen dess har pappa varje gång han ska fiska ( händer en gång vart 9:ånde år ) bittert berättat den här historien, och för varje gång han gör det vinner han över oss söner lite mer på pappas sida.

once upon a time!

Det var längesen, jag och några kompisar lekte brottning i pojkrummet. Vi hade sådär grabbigt trevligt som bara grabbar kan ha ni vet,. Helt plötsligt utan förvarning hoppar en av kompisarna upp på sängen och drar en roundkick i huvudet på mig, det blixtrar till och jag ser ett skarpt sken framför ögonen. När jag kommer till sans igen och frågar vad fan han sysslar med är kompisen orolig, han tror jag har fått permanenta nackskador och ska få sitta i rullstol resten av livet.
Ända sedan den dagen har kompisen lånat ut skivor, skjortor och jeans till mig för att döva sitt dåliga samvete, jag lämnar aldrig tillbaka dom.
Det kan han ha den ninjasparkande jäveln...

För längesen köpte jag en Ocean Color Scene-skiva, minns inte namnet på den, det var kanske deras andra eller tredje platta, jag älskade den. Det var bara starka låtar på den. En dag lånade jag ut den till en kille som heter Mange, han bodde i hamnen då. I tre år lånade han den, när jag frågade om jag kunde få tillbaka den sa han att jag redan fått den. Men det hade jag inte, det var jag säker på, är fortfarande det. Jag kunde inte göra så mycket åt det, mer än att sno pengar ur hans plånbok en kväll när han åt middag i köket tillsammans med familjen (Björne, Gittan, Thomas och Elin) och jag satt kvar i hans rum och tittade på Z-TV.

Jag saknar fortfarande skivan (som inte går att få tag på längre), särskilt sista låten, Beautiful Thing. Jag vill minnas att det var världens bästa låt ett par veckor.

Mina tre bästa skivor är: Desire, Dylan. Loose, Nelly Furtado. Och Isola med Kent. Sen gillar jag även Eros Ramazottis första platta, eller vänta nu, blandar jag ihop honom med Enrico Iglesias.

Stilla

har stannat upp, rör mig inte. inte i nån riktning. Står helt stilla. Aldrig känt mig så stressad

jr

Placebo, Running up that hill

stäng ner hela skiten!

jag tror den får mig att må dåligt.

Regnet försökte skölja bort mina sista nätter. Det gjorde inget, jag var ute ändå. Gick runt på gatorna och försökte förstå vad som hänt, vart tiden tagit vägen. Gatorna kändes ödsliga och höstvinden rev hårt i trädens sista kvarhängande löv. Från ingenstans kom plötsligt en man upp till mig. Kanske var han runt de 60. Han bar en gammal luggsliten kostym men också en fantastisk doft. Någonting jag aldrig känt förut. En doft utan ursprung.

- Vet du att luften aldrig är så ren som på natten, sa han och kliade sig förstrött i skägget.
Jag visste inte vad jag skulle svara utan gav istället bara ifrån mig ett ljud och försökte ta mig förbi honom.
- Vänta, sa han och satte sin smutsiga handflata på mitt bröst. Jag har någonting som jag vill att du ska se.
- Vad, sa jag ointresserat och tittade mig försiktigt omkring för att se om det fanns någon annan i närheten. Natten var öde. Han tog upp en skrynklig lapp ur fickan och räckte över den till mig.
- Läs det här.
Jag vecklade upp den maskinskrivna lappen och läste:

"Någonstans i världen finns ett bottenlöst hav. Det går inte att finna på några kartor men det finns där. Gömt men ändå synligt för världen att beskåda. Varje gång det regnar krusar sig vattnet under regndropparnas tyngd. När regnet slutar finns det inte ett spår att finna av dess forna existens, men havet vet . Trots den släta vattenytan vet havet att regnet alltid kommer att förbli en del av det.”

- Varför? Frågade jag och försökte ge tillbaka lappen till honom. Texten kändes så meningslös. Den betydde ingenting
- Behåll den, och om du tänker efter inser du snart att vi alla har simmar i dom strömmarna, sa han lugnt och stirrade mig i ögonen.
Hans ögon var blanka och långt där inne var det som om ett ljus brann. Han vände sig plötslig om och började gå.
- Vänta, skrek jag efter honom men trots att han bara befann sig ett tiotal meter ifrån mig var han redan långt borta.

Medan regndropparna föll på mitt huvud stod jag länge och såg hans ryggtavla försvinna bort i horisonten. Jag var omringad av natten. Jag förstod inte. Vad hade den här lappen med mig att göra? Jag började sakta gå hemåt men på något underligt sätt kände jag mig svag, matt. Väl hemma gick jag och la mig direkt. Innan jag släckte lampan läste jag den skrynkliga lappen igen. Trots att jag den natten inte sov en blund drömde jag blåa drömmar.

Så låg vi i den där sängen någonstans i förorten igen.

- Är du trött?
- Allting är ju relativt, skulle ju inte vilja gå ut och jogga precis.
- Blundar du?
- Vad spelar det för roll? Det är ju becksvart för fan.
- hehe, nej jag bara undra.

Med ryggarna mot varandra låtsas vi hitta en bekväm position och plötsligt ligger vi med läpparna tätt intill varanda. Tungorna möts och det enda som går genom huvudet är om man ska tända en cigarrett eller inte. Ungefär lika intressant som bönorna som ligger i blöt i köket.

När vi vaknar är pyjamaserna fortfarande på. Inget knullruffs och inte heller några fimpar i det halvdruckna dricksglaset bredvid sängen. Ingen frukost, det blir för stelt. På med joggingskorna och springa fort därifrån. Fan, det är mulet ute.

JÄVLA FITTA!!!

Här sitter jag och knappar på tangentbordet och så är det kvällssol där ute. Det går ju faktiskt inte.

jag är så jävla trött på att var någon sorts gratispsykolog åt dig! visst, vänner ska kunna hjälpa varandra vid alla tillfällen men att endast vara någon jävla latrinburk som du spiller skit i när du känner för det kommer inte hålla. vänner håller ihop även när det blåser medvind. att få hån och elakheter bara för att du råkar må bra idag är inte ok. allt eller inget antar jag.
min vänskap har ett pris är jag rädd, tydligen även din

jag tänker på mina drömmar. de är oftast många och brokiga men sällan blir de verklighet. jag funderar över om det är tragiskt att jag förverkligar så få av dem, eller om det är så att drömmar oftast inte är menade att bli verkliga.

fredag

då va det fredag. e det nån som e hemma som man får va med?
jr

Jag hyr en rulle med Nicolas Cage på framsidan. I krigsarhjälm. Det är Vietnam. Tvåochenhalvtimme lång läser jag på baksidan. Den har några år på nacken så jag pröjsar bara tio spänn för ett dygn. Jag kommer hem, lagar en pasta och sätter mig i soffan och trycker på play på remoten. I förtexterna får man reda på att Christian Slater är med. Och Peter Stormare. Givetvis. Inte en film utan att han dyker upp. Jag suckar för mig själv, gör mig redo för en jävla skitfilm, och mycket riktigt, den är så dålig, långsam, seg, ointressant, att jag bara måste se klart skiten. Christian dör i mitten av filmen. Peter i slutet, och Nicholas i slutscenen. Det ska vara sorgligt, meningen är väl att man ska grina men jag sitter istället och bläddrar i sportbladet, läser att Kalmar FF sänt hem ett par brasilianska anfallare som inte höll måttet.

Och den här finländska spjutkastaren tar sats, springer fram till linjen och dunkar iväg spjutet upp i den italienska ljumma kvällen, han har dålig balans i kastögonblicket och spjutet far för mycket åt vänster eller om det är höger, spjutet hamnar i alla fall där längdhopparna håller till, träffar en fransman i ryggen som sitter och stretchar, väntar på sin tur. Finländaren tar sig för huvudet, tror inte att det är sant. Kommentatorena ojar sig, skriker upphetsat. En ambulans kommer åkandes på löparbanorna, stannar vid längdhoppsgropen. Mycket folk samlas runtom, läkare och fotografer, män med bårar. Samtidigt zoomas finländaren in, han har satt sig på en bänk, har nästan tårar i ögonen, kommentatorerna säger att det inte var hans fel, sånt här händer. Tyvärr. Ambulansen far iväg och tävlingarna återupptas. Finländaren sitter kvar på bänken. Laddar för nästa kast. När det är hans tur att kasta igen säger kommentatorerna att det nog blir svårt för honom att ladda om igen. Ja, tacka fan för det! Karln har precis kastat ett två meter långt spjut i en annan mans kropp, och inte har han sprungit bort dit, till olycksplatsen, 70 meter kanske, och kollat hur det gick. Han har bara suttit där med ansiktet i sina handflator och tyckt synd om sig själv. Sen vill jag passa på att tacka alla för den här tiden, Mange, Sara, Carlsson, Becky, Thomas, Johan R och Love, jag har lärt mig mycket av er, men nu är det över. Jag vill gå vidare, byta län. Se nya områden i Sverige. Inbjudningskort om kräftskiva sista veckan i augusti borde ligga på era hallmattor nu, eller om ett par timmar, om posten gjort sitt jobb.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16205693.asp

Som vanligt finns det nackdelar med allt. Jag tror på något sätt att jag påverkas mer av det som är dåligt för miljön än det som är dåligt för mig själv. Ge mig ett bevis för att öl direkt förstör atmosfären och jag slutar i morgon.

va e det för fel, varför saknar jag dig nu, allt va ju bestämt, det va ett bra beslut, ett nödvändigt.
Det kändes rätt, nu e det förvirring, vad menas? e det bara ett nytt patetiskt försök till uppmärksamhet från min sida, eller en klassisk vill ha det man inte kan få? känns patetiskt.
jaja, saknar dig iallafall.

Jag tror att det kan vara något fel på mig. Mina prioriteringar och normer måste vara helt åt helvete. Jag vet att det är mänslikgt att dras åt det förbjudna, göra sådana saker som samhället egentligen accepterar men jag funderar och funderar och känns ändå inte rätt. Dom människor jag tycker bäst om, eller dom jag kanke till och med beundrar är alla sådanan som jag vet kommer att dö i förtid. Efter tjugo och några och tycker jag fortfarande ciggaretter, sprit och knark är det bland det häftigaste som finns. Varför gillar jag inte Blossom Tainton istället? jag vill verkligen gilla henne men det går ju inte.

ny f r ä m l i n g
det var precis när jag trodde att jag kanske visste vem du egentligen var som du plötsligt blev någon helt annan. det känns sorgligt eftersom det inte verkar som om jag kommer att få känna dig alls framöver.

du säger "ja" men jag käner ditt "nej" brinna igenom. istället för att säga det osägbara så tiger du. är det av rädsla av vad som kan komma? är det av tveksamhet? är det av kärlek?

jag vet inte.

medlidande please

vill inte va neggig, men vilken jävla kukvecka. kolappsar hemma i måndags natt och sabbar höger knä och fot. ska spela in nytt för första gången på månader, då har kåtmatte porrsurfat sönder datorn och dragit till roskilde så det finns ingen att ta ut frustrationen på. lägg på det ett svartare och svartare sinne.. jaja som alla positiva jävlar har sagt, "nu kan det ialla fall inte bli sämre" hoppas de har en poäng där.

ska försöka attacha en jävligt rolig grej här, lyssna och le. det lär ju inte funka, det gör inget denna vecka.....

jr

det gick inte, drar iväg några mail istället

Jag ser det som ett socialt expriment, pretantiöst och jävligt. Precis så som jag vill ha det.

calllove.blogspot.com

Release the fuckin' fury

Det känns som att det här kommer bli dyrt... Ibland blir jag äcklad av mig själv.

äntligen klart!

Det tog fan tid alltså, men nu är den finito...

fan va gött med...

SEMESTER!!!

Jag förbannar den dagen jag sökte mig till marcus birros blog. Jag tyckte han var bra, nån man kunde lyssna på. Nu inser jag att han bara är en gnällig, enkelspårig gubbjävel som precis som "dogge doggelito" försvarar sig med att även han måste ställa mat på bordet. Fan!!!

Det är så mycket saker jag inte förstår.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt

Sjöslaget

Strax efter stängning kl. 01:00 ser vi hur det här schabraket kommer glidande i kanalen. Personalfest. Det första kaptenen säger är: "för den som vill veta kostade den här skutan 28 miljoner 1996". Väl ombord blir vi till att börja med serverade rosévin i stora vinglas, en ishink fylld med heiniken finns där också. Vi lämnar kajen, styr kosan mot waxholm. En härlig midsommarbuffé dukas upp. Sill, färskpotatis, lax, västerbottenpaj, ostar och snaps i mängder. Skål!, säger chefen och vi hugger in. Alla sjunger snapsvisor och innhalerar heinniken. Vi är fulla. Vi blir fullare. Lite senare vinglar jag upp på flybridgen, övervakar med fyllevemod hur solen reser sig över Stockholms skärgård. En mås skränar. Jag sträcker ut armarna och känner mig lite som Kate Winslet i "Titanic", den ända jag saknar är Leo. 05:00 seglar vi sakta in i Nybroviken. M och jag vill kliva av. Vi bor ju trots allt i "närheten", resonerar vi. Återigen på fast mark och M får ett infall: "jag ska kräkas på operan", säger han och vinglar till. "Operan?" säger jag och tittar upp mot dramatens gyllene detaljer "du menar väl Dramaten ändå?". M kräks inte, han blir hungrig istället. På Birger Jarlsgatan haffar vi en taxi. M betalar. Innan jag somnar spelar jag Bon Jovi´s "Bed of Roses" på högsta volym. Jag gillar den låten.

skål

en midsommarskål till alla som jag inte kommer träffa i morgon!
lyfter ett litet glas med nåt starkt och kryddigt.
jr

Jag spendrar säkert 2-3 timmar av onsdagskvällen med att surfa runt på olika bloggar. Mediaprofiler, Dj:s, musiker och annat löst folk. Vissa skriver bra, fruktansvärt bra. Så bra att jag ibland måste titta genom fingrarna, så som man gjorde som barn när man såg något läskigt på teven. Andra är värdelösa. Så dåliga att det inte ens går att läsa. Ändå har dom alla något gemensamt. Nästan alla i alla fall. När jag läser bloggarna känns det som om de flesta bloggarna (människor som skriver blogg) har det mycket roligare än vad jag har. Jag undrar om dom skulle känna samma sak om jag hade en blogg. En egen blogg alltså.

Jag tycker vi ska utöka. Göra något sjukt pretantiöst. Skaffa Myspace? Kanske facebook, eller båda. Arrangera bilder. Vi är alla med men våran ansikten syns såklart inte, Svart/vita, i skärgården med ett par urdruckna vinfalskor bakgrunden. Spela på myten som vi alla i smyg eller öppet älskar så mycket. Spelar viktiga. Vi ljuger och kallar oss ett författarkollektiv.

Plötsligt bankar det på dörren och genom titthålet ser jag en gammal tant, ett russin. Fan, tänker jag innan leende öppnar dörren.
- Du är ny här va?, säger hon och pressar in huvudet genom dörröppningen liksom för att se hur jag har det.
- Ja, Jag är väl det, svarar jag och försöker låta intresserad. Phil Lynott Sjunger "I'm Still in Love With you"
- Du borde hänga upp ett skynke här, säger hon samtidigt som hon pekar mot dörrkarmens överdel.
- Var det något speciellt du ville eller?
- Nej egentiligen inte, jag var på vinden och hörde musik och tänkte att jag skulle berätta att i det här huset bor det bara pensionärer. Pensionärer och du. Hon ler.
Utan att veta varför bubblar en ilska inom mig. Jag känner att hon korsat en gräns hon inte har rätt att korsa. Jag säger inget.
- Jaha, nu vet du det. Välkommen förresten, jag heter Eva.
Jag säger ingenting utan stänger bara dörren och vrider sakta om vredet till låset. Genom titthålet ser jag hur hon går in i hissen och förvinner ner. Ner till sitt jävla russinpaket som hon antagligen bor i.

Gilla läget!

När man sitter framför ett tomt papper, kan det gå så fel så fel...

nån annan har alltid sagt det bättre

om idag inte var en ändlös landsväg och inatt en vild och krokig stig. om i morgon inte kändes så oändlig då är ensamhet ett ord som inte finns.

jag kan inte se min spegelbild i vattnet, jag kan inte säga sorglösa ord. jag hör inte mitt eko slå mot gatan, kan inte minnas vem jag var igår.

det finns skönhet i flodens silversånger, det finns skönhet i gryningsolens sken. men då ser jag i min älskades öga, en skönhet större än allting som jag vet.

Nån som kanske är sugen på att bli riktigt jävla grisfull idag (måndag), skita i att gå till jobbet på tisdag och göra någonting jävligt olagligt på onsdag? Ring mig omgående. Det är sommar för fan, alla blir 15 igen, man bli kär och ibland går man barfota.

grät som ett barn i fredags

det va skönt efteråt
jr

indian fortsättning!

nu har jag gjort lite bakgrund, mycket kvar dock...

Jag tror jag börjar leva igen. Jag är inte längre hemlös, har räkningar att betala precis som ni andra. Tänker på varför syrgasmasken sakta dör och kommer fram till att svaret är: Sommar. På Sommaren finns inga problem. Allt går att lösa med solsken, även den rostigaste muttern.

Klappar mig själv på axeln och ger mig själv en komplimang: "Fan L, du är ett geni. Oklanderlig musiksmak har du också".

Jag knullade i natt, fick för tidig utlösning. Jag bad om ursäkt. Hon tog den, sa att det inte gjorde nåt. Sen klädde hon på sig och gick. Utan att ha tvättat sig.

varför känns det som att syrgasmasken alldeles snart är död?

en indian föds!

Detta är ett projekt jag sysslar med just nu, det tar sjukt lång tid speciellt dom därna vitsipporna...
Tack Ragge för fotot!

Den här texten borde aldrig ha skrivits, men mitt samvete säger något annat. Jag är rädd för att bilden som Groove har använt sig av inte är tagen av mig som Ragge tror, utan av dig Totti. Vill minnas att du lånade kameran på julafton en stund och sprang omkring i lägenheten och tog ett gäng rätt bedrövliga bilder som jag raderade dagen efter. Sparade dock några bilder för att vara snäll, du är ju så känslig. Och nu är jag rädd för att en av bilderna var just den på Ragge när han sitter i soffan och dricker öl. Så, Thomas, din lilla fitta, gratis till publiceringen. Första och sista.

sommartider!

upptaget? det måste betyda att du är hemma igen, välkommen. vad händer nu?

Håll er gömda

Här e dom. Ska bli intressant om man träffar dom ute.

jr

Vad är skillnaden mellan briljant och brilliant? Inga spekulationer tack. Hårda fakta.

hybris

måste glänsa lite. va det nån som sa bekräftelsejunkie?

www.groove.se/site/artikel.asp?artid=174

...

vad deppiga alla verkar vara. det finns ju en massa roliga saker att se fram emot, cl-final, örnsbronxmatch, love kommer hem, grillning i båtklubben mm. man blir ju bara härligt glad när man tänker på alla de som ska få förgylla ens liv bara den närmsta veckan. mumma.

varför har jag då ändå en såndär lurig känsla av att allt kommer gå åt helvete och explodera i mitt ansikte? milan kommer vinna, jag kommer göra självmål (igen), love kommer kräkas på tvärbanan på väg från hägersten, mamma köper flintastekar och ingen öl.

jävla skitvecka

Ligger sömnlös på natten och försöker komma på vad jag hatar mest i hela världen. Jag börjar tänka tankar runt krig, fattigdom och andra orättvisor. "fan vad jag hatar krig!" tänker jag för mig själv. Efter ett tag ändrar jag mig. Jag inser att jag skulle kunna påverka världen, gå med i ett politiskt parti, volontärarbeta mot fattigddomen, starta ett hem för hemlösa katter eller vad som helst. Men vad skulle det innebära? Jag skulle ju behöva göra något. Kanske offra en lördag då och då. kompromissar istället med mig själv och bestämmer mig för att det som jag hatar mest i hela världen är långsamma internetuppkopplingar. Där står jag helt maktlös.

SOMETIMES I WONDER: WHERE DO WE GO FROM HERE?

Ibland infinner sig den där känslan. Ni vet den där känslan man får när man inser hur briljant en människa är. Kanske visste man det redan sedan tidigare men ibland är man i behov av att påminna sig själv. Idag vaknade jag med känslan.

Tack min fina vän för att du finns. Om du inte redan är medveten är du i mina ögon ett geni, en livboj som håller mig flytande.

visste inte att man kunde döma hur en person känner beroende på hennes utseende. Att en människa lik en själv vet vad som är rätt och fel för dig och . att en människas åsikt ska vara norm, utan att lämna utrymme jag vet inte. Att bli nedtryckt för att man inte är pretto.

Om DU läser det här är jag död.

"Many times I've been alone, many times i've cried"

Efter som jag kände mig tvungen att "downsizea" mitt internetanvändande bestämde jag mig att sluta skriva på min blog och stänga ned mitt myspace konto. Det som blev kvar var en känsla om av tomhet. Tomhet tomahawk. Jag bestämde mig för att istället ägna mig åt att skrika några väl valda ord på balkongen. Tänkte länge och valde till slut att klämma ur mig ett bra citat från en bra film "må djävulen ta alla fruntimmer", skrek jag. Jag vet inte varför jag menar jag gillar ju fruntimmer. Hur som helst verkade någon i huset gilla min idé eftersom någon raskt skrek tillbaka "håll käften för fan". Känns skönt va? skrek jag tillbaka och stängde balkongdörren. Återigen börjde det klia i kroppen. Myspace tänkte jag och plockade nonchalant upp datorn. Ägnade dom efterföljande timmarna med att spionera på folk. "må djävlen ta alla fruntimmer" tänkte jag titt som tätt och skrattade lite tyst för mig själv. Jag har ju simultanförmåga. Avlutade dagen med att spela flöjt i duschen. Det var rätt bra, har dock varit med om bättre.

Imorgon (onsdag 16/5) har baba sonic 6års fest på helens krog (kungsholmen?). Misstänker att lokalen kommer att vara sprängfylld med nostalgi och tonårshångel. Nån måste ju gå dit, skratta lite åt hur det var förr i tiden och sen berätta för mig hur det var.


Love

tydligen är Bitterhet "en irrationell och destruktiv känsla", enligt vissa i alla fall. Själv vill jag nästan säga att bitterhet får världen att snurra. Vad skulle humor, musik och litteratur vara utan Bitterhet?

Promotion

Jag ska spela alla(?!) mina örnsbergsgrejor på Landet vid telefonplan på Fredag. fett nojjigt att va själv, menmen.
Alla mina vänner e så jävla välkommna! 20 kr entre låter som ett pris jag kan försvara.

oväntat besök

jag och M funderade över att syrgasmasken har relativt många besökare. detta trots att det är en rätt så anonym blogg. vi satt och spånade om vilka som egentligen läser. igårkväll gick jag in på sitemeter som räknar och loggar besöken. där hittade jag att två besökare hittat vår sida genom att googla på "runka fittan" respektive "onani". jag tror inte att dom hittade vad dom letade efter för besöken varade endast i någon sekund. snopet.

Nu är det så här att syrgasmasken finns på msn. Tyvärr kände jag inte till vilka som är "medlemmar" så än så länge finns bara herr Fröberg och Mr Carlsson med på kontakt listan. Lägg till dig själv. Sen är det bara att köra. Man är annonym. Kanske kan kontot användas som ett verktyg för bikt, katolicismen möter 2000 - talet. Förlåt mig fader ty jag har syndat.

Grilla?

Nu är världens bästa säsong igång igen, jag talar naturligtvis om grillsäsongen. Den lycka en liten förkolnad korvbit kan ge ett vinterfruset hjärta är svår att beskriva i ord, men jag tror att lyckan kommer från att vi i detta land har varit som fångar i lägenheten under så många månader att vi blir lite som kalvar på grönbete när solen äntligen visar upp sitt anlete.

Jag hoppas att jag kommer tillbringa många sköna timmar över en engångsgrill med er som läser detta och andra sköna katter...

Må gott!

om rätten eller inte rätten till sex

jag läste nyligen en egentligen ganska ointressant artikel i en rätt värdelös tidning. men det var en sak som diskuterades i artikeln som fick mig att fundera. nämligen den, enligt artikelförfattaren, politiska frågan funktionshindrade personers rätt till sex. jag tyckte att det var intressant att det ansågs som en politisk fråga. jag förstår inte på vilket sätt det är det, tror jag. men det jag framför allt funderade över var: HAR NÅGON RÄTT TILL SEX? vaddå ha rätt till sex, liksom? om någon har rätt till sex så innebär det ju automatiskt att det finns någon annan som är skyldig att ge sex. och det är en sjukt vidrig tanke, tycker jag. och nu tänkte jag skriva att sin egen sexualitet har ju såklart alla rätt till. att runka fittan/kuken missunnar jag verkligen ingen. men sen kom jag på: alla kan ju faktiskt inte runka. av rent praktiska skäl, alltså. hmm. nu blev det plötsligt svårare. har dom som inte kan runka själva rätt att bli runkade av nån annan? nä, jag kan inte. det funkar inte för mig att tänka så. det är omöjligt då att inte fundera över vilka som skulle bli de som är skyldiga att tillfredsställa dessa människor som inte kan runka själva. jag tror inte att det skulle bli vita medelklassgubbar, direkt. men jag vet att jag har en kompis som tycker att människor som jobbar inom vården borde kunna "bjuda till lite" och hjälpa dödssjuka gubbar att runka. om dödssjuka tanters rätt till runk har jag inte hört nåt.

yours truly,
sara josefin agné

ponscho

den är inte speciellt lik clintans men den är varm och fin.
till dig (via mig) från emilie

Den där fantastiska fyllan resulterade snart i en hemsk bakfylla. Vi gick på bio. Såg en skräckis. Jag har aldrig, ALDRIG varit så rädd i hela mitt liv. Jag var så rädd att jag skrattade mig igenom hela filmen.

till vår vän i nepal

vi är oroliga. vi hör rykten om din hälsa. vi vill veta om du är okej. sluta upp att ljuga och säg som det är.

80-talet, vad kunde gå snett...

HAPPY VALBORG ALLA UTLANDSSVENSKAR! Nu ska vi titta på eld och supa skallen i bitar. Synd att ni inte är här.

Vad är tycker ni? är en publicerad text en död text eller får man använda den igen, vid ett annat tillfälle?

Han skulle inget ha. Möjligen ett litet glas skumpa. Han var den sista som lämnade festen, med öl på andedräkten, rödvinsfläckar på skjortan och slipsen löst hängande runt halsen.
Han gav mig dåliga vibbar. Efter han hade gått stod jag länge kvar vid ytterdörren och lyssnade. Tystnad. Jag minns att jag tänkte "han är någons pappa, någon måste om så bara för ett kort ögonblick älskat honom". Den kvällen lärde jag mig att man aldrig ska lita på slarvigt rakade män

Vi sitter i ett mörkt vardagsrum och dricker drinkar, njuter av tystnaden som musik ibland kan ge. Pratar om saker som är viktiga. Vi är hjältar. Hjältar därför att vi har svaren på de mest komplicerade frågor. En av oss ställer sig upp i soffan och deklarerar krig mot mänskligheten. När vi vaknar nästa morgon möts vi återigen i vardagsrummet. Vi är båda rödögda och rufsiga i håret. Mitt i kaoset på bordet framför soffan ligger en lapp med slarvigt nedkluddade idéer. Vi tittar på varandra och ler. Det är inte längre mörkt i rummet. I en annan lägenhet är det någon som borrar.

han hette jimi

det är en som har dött. en kille som har dött, jag fick veta det idag. det är en kille jag känner som har dött, och jag fick veta det idag. ni kände honom också, de flesta av er. eller visste åtminstone vem det var.

jag minns de två sista gångerna jag träffade honom. det var på nästan exakt samma ställe trots att det kanske var ett år mellan gångerna. jag bar på ett bascase och han frågade om jag spelade. hans hår var längre än vad jag mindes det. och han hade blivit trevligare. andra gången, den sista alltså, var jag på väg hem från yogan. vi pratade en stund om det. och om jag inte minns fel så hade han skaffat sig dreads då. han gjorde lite allt möjligt. reste hit och dit, jobbade lite här och där.

vi lärde känna varann som små. bodde dörrarna mitt emot varandra. styrbjörnsvägen 39, högst upp. jag minns att vi brukade leka på gården. ibland var hans kusin med. dom hade en hund. jag minns inte vad den hette nu men jag kommer ihåg att hon var en blandning mellan schäfer och labrador. en gång följde jag med honom hem på rasten för att gå ut med hunden.

vi gick på scouterna ihop.

han var en del av min barndom. och nu är han alltså död. det känns onödigt. jag vet inte om han skulle hålla med om det. jag tycker fortfarande att knark är skitdåligt. jag vet inte om han skulle hålla med om det heller.

jag skulle så gärna vilja lägga in en glad video här och jag har till och med skapat ett konto för syrgasmasken på youtube men det vill sig inte och jag vet inte vad det är för fel men det gör mig irriterad trots att det inte betyder mycket egentligen

ponscho!

Hej allihopa och särskilt bröderna R, jag har försökt att få kontakt med er borta i Buenos länge nu. anledningen är att jag vill ha en äkta ponscho! ni vet en sån som indianerna (och clintan) knallar runt i.
Matias är skyldig mig lite slantar från ragges present så han kan väl pynta? om han har supit upp alla pengar så kan väl Ragge lägga ut kanske?
Please do it for your amigo!
Jag känner att en ponscho kommer vara great sena grillkvällar nu i sommar, tack på förhand bröder...

MVH /Mange

Ibland får jag en känsla...

att jag hatar alla som hela tiden måste bevisa för sig själva att dom bryr sig...

I wanted you to feel the same

jr

vad ska vi göra på semestern?

jag är semesterkåt. kan ni inte bomba mig med roliga saker som ni vill göra med mig på semestern? det skulle typ göra min dag.

hur många ska till roskilde, till exemel?

visst är det så att det är den där nostalgiska och smått ensamma känslan som gör att man känner sig som lyckligast? det är svårt att förklara med ord, antar jag. men det är den där stunden när allt handlar om minnen. dofter, ljud och bilder i huvudet.

samtidigt som det är just dessa minnen ger hopp inför framtiden. har man haft det så bra så måste det finnas en chans att man kommer känna så igen, liksom. fast problemet är väl att man aldrig inser att man har det just sådär bra just då, i den stunden. det är först efteråt man inser det.

jag vet inte om det gör någon skillnad egentligen. jag vet ingenting.

social kompetens

jag går på teater ganska ofta. i ett tidigt skede av föreställningen drabbas jag alltid, halvt förtjusad halvt förskräckt, av tvångstanken att ställa mig upp och skrika nåt oförskämt olämpligt. hela situationen är ju liksom upplagd för det. jättemånga människor sitter samlade helt tysta. det är inte ofta man är med om det. ja, förutom på teatern då, alltså.

ikväll såg jag en pjäs som handlade ganska mycket om politik. folkhemsidyllens förfall och nedmonteringen av välfärdssverige och sånt. och när jag då upptäckte att ingen mindre än lars ohly satt precis snett framför mig i publiken så hade jag svårt att hejda mig själv. det var liksom för bra för att vara sant!

så jävla klockrent att bara ställa sig upp och typ skrika: se, allihopa! lars ohly är här ikväll! ja, ni vet han som inte törs kalla sig kommunist längre eftersom vårt land blivit så jävla borgeligt!
eller nåt i den stilen.

jag gjorde det såklart inte. jag, precis som du, vet ju hur man ska bete sig. vi är ju civiliserade människor, eller hur?

1991

jag har ingen mobil just nu, så det här e ända sättet att kommunisera med omvärlden.
hur gjorde man på 90-talet? livet måste varit 100 gånger mer kompliserat, eller?

jr

geni

måste bara få citera ett ess på jobbet(inte limpan den här gången((heller)))

"vi gör inte någonting, vi bara gör"

jr

Delete, delete och sudda ut

Ok. Jag vet inte varfor jag har ett behov att forsvara mig men jag kanner att jag maste forklara mig. Jag har inget forsvar. Det som hande var att jag fick en fornimmelse om vad som kunde ske om texten lastes av nagon "obehorig". Orkar inte ta den fighten nu, forhoppningsvis har jag vaxt sa pass mycket att jag aldrig behover gora det heller.


Kramar

Love "Förvirrad" Fröberg

egokick?

vi har en räknare! för mer avancerad information om besökarna på syrgasmasken så kan ni logga in på vår hotmailadress (med samma användarnamn och lösenord som till bloggen) för att hitta våra inloggningsuppgifter till www.sitemeter.com

i´m a technical genius.

delete

ingenting säger så mycket som en raderad text. det var synd att den försvann. jag tyckte att den var fin. vem som skrivit den eller vem den handlade om spelade mindre roll.

den talade till mig om våndan inför att blotta sina innersta känslor.

det var modigt. och inspirerande.

jag tänker

på kommunikation,

på plikttrogenhet, självständighet,

sårbarhet.

jag grubblar över dåliga känslor.

(eller: det känns som om jag ger mer än vad jag får tillbaka.)

varför är det ingen som skriver?

Snart

I was born here and I'll die here, against my will. I know it looks like I'm movin' but I'm standin' still. Every nerve in my body is so vacant and numb, I can't even remember what it was I came here to get away from. Don't even hear the murmur of a prayer,
It's not dark yet, but it's getting there.

är det en flykt från verkligheten,
eller är det flykten som är verkligheten?

title:

jag vill bara ta tillfället i akt, i det här underbara forumet, att skicka en hälsning till en vän.

jag tror att jag visste precis hur du kände och hur du tänkte, du var en öppen bok för mig. det gör lite ont att du inte lät mig hjälpa mer än jag gjorde.

jag vet lite mer nu, fick reda på det när jag satt på toa och bajjade. visst, mycket kändes som att det var försök att vara mer poetisk i ditt tänk än kanske någon är men grunden i det hela rörde mig i a f djupt. tack för det. det känns på något ironiskt vis som att vi är närmare än vi någonsin varit.

antibarnarniga, you and me buddy! smack

Ta inte det här personligt, men jag hatar dig.

ett porträtt

kan alla stå för vår porträttbild? jag vet att det är mer en gasmask än en syrgasmask, men jag valde den eftersom en av oss (en viss thailandsresenär) tidigare talat om att han ville att bilden av syrgasmasken skulle vara smått skräckinjagande, föra tankarna till krig och så vidare. själv hade jag mer föreställt mig en mask a´la sjukhus: andning, överlevnad och så. men vi vet ju alla hur killar är. dom tänker bara på krig och kamp och våld och sånt. och mannen är ju norm, så i enlighet med hur samhället ser ut så fick bilden bli som den blev.

Göran har en räknare på sin blogg. Jag känner en stor frestelse att lägga in en sån på vår sida också. Mitt ego skulle må då. Problemet är att jag inte vet hur man gör. Någon annan som vet?

Thomas, Sara, Mange, Rebecka, Snickar-Bosse, Ragge, Carlsson och Love, plus några till va?

Mohahah!!! GRatttis oskar hoppas du laser det har. I´m fuckin of my bananas...

jag tänkte mig först att hälsa handlar om att må bra. sen tänkte jag att må bra handlar om att vara lycklig. sen tänkte jag att det är svårt, och kanske inte ens önskvärt, att vara lycklig hela tiden.

mer: jag tänker att hälsa handlar om den fysiska kroppens välbefinnande likväl som psykets känsla av tillfredsställelse. antar att dessa två delvis hänger samman. antar också att de ibland är totalt åtskilda från varandra.

skönt att det blev utrett, det där med hälsan. nu vet jag allt.

S:t Patricks day var en javla resa. Ol till frukost sen bar det av. 16 timmar av konstant drickande. Droger kan ha varit inblandade. Min halsa svajar. Kroppen skakar, kan knappt fora ett glas vatten till munnen utan att forst spilla ut hela innehallet. Jag har angest och tanker mycket pa grona skogar och blonda kvinnor. Pa oarna i stockholms skargard. En dag kommer jag tillbaka dit. Nagon som vill dela ett sexpack follisar pa en ode o? Vi kan sjunga sanger, roka for mycket och svara at alla mygg. Kanske prata om livet, eller inte prata alls. Jag vet inte vad som ar bast. Det romantiseras mycket om det som varit, vi blickar frammat och saknar framtiden. Nuet ar det ingen som bryr sig om. Det ar oftast bara en forvirrande soppa.

hälsa?

jag har en märkligt god förmåga att minnas saker som folk har sagt. en god vän berättade för rätt så länge sedan att hon funderat över vad i livet som var viktigast. i slutändan hade hon kommit fram till att hälsan var det rätta svaret. efteråt har jag tänkt mycket på det där med hälsa. vad det egentligen innebär och om jag tycker att det är viktigt.

syrgasmasken är tydligen en synnerligt spretig figur med intressanta funderingar. vad tänker syrgasmasken om hälsa?

jag längtar efter berusningen. inte i någon vacker mening utan jag vill bli varm i strupen svag i knäna och luddig i huvudet. full. praktfull. men det är okej, jag är inte beroende. någon mycket vis människa har en gång sagt att det är först när man funderar på att ta en vit vecka som man är beroende. det skulle aldrig falla mig in att vara utan min passion i en hel vecka. jag är oberoende.

ja ändra mej. vet exaktexakt vad jag längtar efter justjust nu: det enkla livet fullt av lätta lösningar på alla tänkbara problem. justjust nu va de, alltså.

jag längtar alltid, alltid efter något. sällan vet jag egentligen efter vad. det är det som är bäst och sämst på en och samma gång.

Sitter pa en terass, endast stjarnorna som sallskap. Endast en svag, naken glodlampa och en glodande ciggarett som ljuskallor. Forsokor lyssna pa mig sjalv, komma pa nogonting smart att saga, skriva. Ett riktigt "statment", nagot som summerar allt, allt, Ja Livet med stort L. Allt jag hor ar en biltuta. Byter strategi och forsoker att lyssna pa ingenting. Allt jag hor ar en biltuta. Tander en ny ciggarett innan jag ens avslutat den forsta. Blaser rok mot stjarnorna och tanker att allt ar lika. Lika fast annorlunda. Allt gar standigt i cirklar, samma tankar fast med andra ord. Likadana samtal med olika manniskor. Olika fyllor med samma olsort eller likadana fyllor med olika olsorter. Ska jag fotsatta? Blir kissnodig av att tanka och springer ner for trapporna. Jag ar ofta kissnodig. Snubblar i trapporna pa vagen tillbaka, alltid samma trappsteg. Alltid samma snedsteg

solglasögon

fuck, den kom tillslut, allt blir bättre nu, stora problem blir små, obetydliga. leendet går knappt att trycka tillbaka. det bara e där, utan anledning. blev alla idioter plötsligt mänskliga? jag är varm, jag fryser inte. vårjackan, bästa plagget. det gråa, mörka tonar över i gult, blått, riktiga färger. Jävla stockholm. fan va grymm du e. du e tillbaka, du ger igen, inte bara tar. tack. älskar dig, glömmde hur vacker du e. hur kunde jag? kommer aldrig glömma igen, aldrig lämna dig, inte en chans. Det e du och jag nu. föralltid.

jr

snart så...

vaknar tidigar än vanligt, ingen väckarklocka behövs. redan när jag slår upp ögonen kommer den där förväntansfulla och nervösa känslan i magen. försöker äta en ordentlig frukost, det går åt helvete, ingen idé. flera timmar kvar innan jag ska gå hemifrån men jag byter om redan nu, bäst att få in känslan i kläderna med en gång.

kanske borde ringa noah?

alldeles för tidigt traskar jag ner till tricken, köper både aftonbladet och expressen dagen till ära, får ju inte missa någon viktig info. sätter mig i mitt färdmedel och vid fridhemsplan börjar jag se andra människor med liknande blick.

fuck, sebba är sen igen.

vi köper alltid lite för många folköl, överskattar våran egna dricktakt. vi får lämna några efter oss. pulsen hos folket är hög nu, an spännd förväntan och längtan ligger i luften. hur ska det gå?

vart ska vi gå in nu då?

dom ser fina ut idag, synd att nebo inte är yngre, han hade varit given. jublet stiger, risiga sångröster runt om oss ser dagens ljus för första gången sen november, ståpäls. äntligen, äntligen är det dags.

AIK-Kalmar FF, 9/4 avspark kl 15:00, be there or be square

Varje morgon när jag vaknar är det nagot som fattas. Det spritter i kroppen, jag känner mig ofullständig. Jag tänder en ciggarett, drar ett djupt bloss, later röken förgifta min kropp. En rysning gar genom hela kroppen, jag känner hur lugnet sprider sig ända ut i fingertopparna. Jag hostar och tanker "fan, det har är den sista".

Jag saknar kärlek, min familj och mina vänner. Jag är en uttorkad växt. Allt jag behover är vatten.





LoVe

torsdag = nytt tema = LÄNGTAN

någon har föreslagit LÄNGTAN som tema, så vi kör på det!

Helt utan anledning kommer min tro pa karleken tillbaka. Nagon av er som vill foda mina barn, inreda en husbat och spendera resten av livet med mig?

springbreak

tycker inte onanigrejen tog fart, hade förväntat mig mer, men man har ju blivit van vid att förväntningar inte riktigt uppfylls. kankse förväntar jag mig för mycket hela tiden. undrar om det kan va ett problem. Nu förväntar jag mig att våren ska komma. Att jag ska må bättre för att våren kommer, den förväntan e stark. Ljuset ska lösa problemen. Det kommer bli så, eller?
Hur många gånger har man inte tänkt: "bara det där händer, fan vad allt kommer bli lättare, jag kommer bli lyckligare, gladare, snällare, bättre" Men när det händer förstörs resultatet ofta av att jag redan suktar efter nästa händelse. Det e svårt att njuta av nuet, hur gör man, vill lära mig. vill va nöjd.
Våren kmmer lösa allt.


jr

TT-Tema Torsdag

XIV
jag blir rodnad inuti, trots att jag inte borde behöva.
det känns skamset inuti, trots att jag inte borde behöva.

XXVII
jag skyller på kulturen!
jag skyller på samhället!
jag skyller på patriarkatet!
jag vägrar mig själv att rodna:
det är lika skönt att runka fittan som det är att runka kuken.

onani för själen...eller?

stog just och diskade, min tjej vägrar ju. jag har varit på ett ganska självömkande och tråkigt ställe en stund, det är ju aldrig kul. ni vet när man tycker att hela världen är emot en och den enda som fattar något är en själv.
hur kan alla andra ha så fel?!

min skola ser inte min briljans, de vill bara sätta dit mig med svåra prov och menlösa seminarier.
vad ska jag läsa och hur mycket?!

mina nära och kära kan inte läsa mina tankar. jag visar ju helt uppenbart att jag inte är i balans, se mig vingla.
jag är naken!

mitt i diskandet vände mycket helt om. håkan-bråkan var på. (mycket bra diskmusik, man kan skråla hur mycket som helst, stackars grannar). vem är jag att tycka så synd om mig själv och så lågt om människor jag älskar?
förlåt mig för mina tankar!

jag hoppar på andra i tanken istället för att direkt säga ifrån, till mig själv eller er, när jag tycker att något känns fel. jag älskar er så mycket att jag hatar mig, håkan säger det alltid bäst..eller hur LF?
kom hem nu rå!

jag kommer att halka tillbaka, kanske redan ikväll, allt går i vågor som ni kanske känner igen.

jag kommer att klara tentan imorn, jag tror det på riktigt. hur skulle jag kunna visa att jag lärt mig något utan knepiga prov? tack universitetet.

onani förresten, det är great.

torsdag = nytt tema = onani

ja, rubriken sa väl det mesta? idag är det torsdag och det har gått en vecka sen mange satte igång med "tema-projektet" för alla syrgasmedlemmar (det lät mer pretentiöst än vad det är.) alla slöt väl inte upp och bidrog med någon aggression, tror jag, men det är väl så det är i ett kollektiv? vissa sliter häcken av sig och andra suger musten ur dem som sliter häcken av sig? eller?

nä, seriöst nu. carlsson har önskat "onani" som tema för den kommande veckan, och jag har enväldigt bestämt att så får det bli.

alltså: bidra under denna vecka med associationer kring onani.

upprörande

"så jävla aggro hela tiden, speciellt Totte".

vad är det här? bör man inte hålla sig till att skriva om sig själv på den här sidan eller är jag helt fel ute? /inte totte...eller?

TT- Tema torsdag

Ja här är svaret till frågan varför bröderna Swahn-Larsson är så jävla aggro hela tiden, speciellt Totte. Spidde is to blame!

Den riktas inåt: mot kärnan av kroppen.
Jag önskar att jag slog. Jag önskar att jag skrek. Jag önskar att jag spottade.
Eller förresten: jag slog, jag skrek, jag spottade. Det blev bara fel håll. Det blir fel håll!
Jag vet inte riktigt hur sånt där går till. Hur jag borde göra. Men jag försöker lära mig. Det är svårt. (Tänk om någon blir arg.)

va fan

skule ändra mitt användar namn och ändrade namnet på hela sidan, Så för några bra minuter runt 17:06 den 26 feb så hette denna sida "brahögerfot" ledsen.

jag är aggro för att jag egentligen inte har en anledning att vara det. jag vill krypa ihop till fosterställning under täcket och gråta sönder hela ansiktet. ett brutalhulkande som ger mig pulserande ögon, kramp i käken och svullna och sönderfårade kinder. men jag kan inte för jag får inte

aggresioner

aggresioner? det har jag gott om. jag hatar följande:

¤ folk som inte kan LUGNA SIG LITE när det är dags att gå in i tunnelbanan. hur många sekunder tror de att de tjänar när de pressar sig förbi de människorna som är på väg ut? jävla idioter som inte kan sätta sig in i hur det är att gå i den långsamma kön på insidan av vagnen. när jag är en av dem som ska gå av försöker jag gå så rakt och hårt jag kan, handikappade göra sig icke besväret. detta gäller även tvärbanan.

¤ "hej jag heter uppi och jag vill att alla tittar på mig för jag är så jävla speciell och out there". fackin´ dumbasses.

¤ djurgårdare

¤ hundägare (ledsen mira och hariett). jag vet, man "borde" kanske inte dra alla över en kant men 95% av dom jag stött på har visat sig vara lika jävla dumma. "ta det lugnt, han är jättesnäll och vill bara hälsa, ja om du höjer rösten kanske han anfaller". dessa två meningar kommer efter varandra av samma hundägare som har sin hund (eller mördarmaskin om ni så vill) lös utan koppel dreglandes runt ens huvudpulsåder.

det var allt för nu men det finns mycket mer att hämta, det kan jag lova.
kul, verkligen

så här kommer jag, avslöjad...
det går väldigt fort det här, ni kan kanske ta lite hänsyn till oss som bor ute i per-åke land utan internet? eller nej förresten, det här stället ska väl vara fritt från krav och måsten, you go girls and boys!

Coldplay spelade in Yellow här.

Australiensare!!! Tyvarr ar mitt hjarta fyllt av hat. Jag hoppas hoppas hoppas pa att fa traffa en trevlig australiensare som kan bevisa for mig att jag har fel. Har hittills aldrig i mitt relativt korta liv stott pa manniksor som har sa lite sjalvkansla, empati, ja allt mojligt som dom.


Jag skams

Love

Temadagar!

jA VISST LÅTER DET SPÄNNANDE oj sorry för de stora bokstäverna. Jo temadagar, jag föreslår att för att få igång den här bloggen så har vi ett tema varje vecka. Temat kan vara vad som helst, ett ord, en bild eller ett ljud. Det vi medlemmar skickar in kan se ut som ovanstående.

exempelvis TEMA KRIG. Carlsson skickar in en halv novell om saddam och hans polare, Ragge skickar in en wav fil med en sång om bomber... Hajar ni?
Vill man lämna in ett bidrag tillsammans så är det självklart ok, eller om man vill gå utanför den "kreativa stämpel" som man har, med det menar jag att mange inte alltid behöver skicka in bilder utan kanske väljer att skriva istället.

Ok, jag börjar! TEMA AGGRESSION Alla bidrag ska vara redovisade på denna sida innan nästa torsdag. och kom ihåg att det kan vara hur kort eller "simpelt" som helst, bara ni gnuggar geniknölarna lite i alla fall...

Ha det bra amigos. /Mange

I´m in

ok nu åker vi!

Sara ar ute pa mycket djupt vatten...

This bad boy is signing up...but maybe the email was sent to the wrong person...thanks anyway people

ett förslag eller två tankar

jag vet att love hatar demokrati, men ändå. 2 idéer/tankar presenteras här och nu:

1. ska vi låta bloggen vara lite inofficiell (åtminstone till en början)? ett mindra gäng har fått samma mail som ni. alla har ännu inte osa:t. kanske ska vi inte berätta om syrgasmasken för fler till att börja med? vad säger ni?

2. alla inlägg publiceras av "syrgasmasken" nu eftersom vi alla loggar in med samma namn. ska vi köra så? att man inte riktigt vet vem som har skrivit vad. eller ska vi signa varje inlägg själva?

(I´m such a kontrollfreakad lärarinna.)

Count me in.

Jag ar med sa lange inga exflickvanner, mammor, pappor eller andra personer som gillar att dela ut moralkakor laser bloggen. Jag behover nagonstans dar jag kan andas...

Love

jag är också med!
bilden kommer snart, utan internet i skogen blir det ett litet delay...

sara

jag mé!

mange

jag är med!

en inbjudan

det här är en inbjudan. du är bjuden. osa här och nu så kör vi.