Är han Hemma?

jr

The Hives senaste skivomslag är det snyggaste och mest kaxiga jag sett på länge. Sen hur låtarna är skiter jag fullständigt i.

En stor orange maskin vevar med sina armar och krossar hela byggnaden bit för bit. Dom river hövdingagården. Jag blir tvungen att stanna och titta på förödelsen. Något sorgligt väcks till liv inom mig när jag står där. På något sätt känns det som om det handlar om ett mord.

Alla mina eftermiddagar mellan 1987 och 1989 tillbringade jag på Hövdingagården, som då hette Blommens och var ett fritidshem. Det var tider fyllda av rätt lyckliga stunder. Jag lärde mig att göra en kamera av en russinburk och fina tröjor med färgglada tryck på. En gång låste jag in mig på toaletten ända tills min mamma kom för att hämta mig eftersom en av fröknarna hade sagt att han tyckte det var larvigt med bokmärken. Vid första tanken kan det tyckas skrattretande att jag reagerade så starkt. Men jag var 7 år gammal, han säkert närmare 30. Hade långt brunt hår som han kammade ständigt och solglasögon (svarta Rayban med plastbågar) som diadem i håret. Satt alltid ute i solen för att bli brun, och när han inte gjorde det spelade han pingis med killarna. Han var ingen pedagog. Jag har sett honom några gånger efter det. Han kör SL-buss. Det långa håret är fortfarande kvar och det ser lika fördjävligt ut nu som då.

Sen flyttade fritidsgården in i lokalen under kvällstid. Det var ungefär samtidigt som jag började högstadiet och fick tillträde till "kvällsgårn´". Jag och mina tjejkompisar hängde där nästan varje kväll. Det var precis i samband med mina föräldrars begynnande skilsmässa och jag mådde rätt taskigt. Att fly från hemmet var en nödvändighet. På Hövdingagården lärde jag mig om kickerskulturen. Jag lärde mig om vem jag var och om massa aspekter av begreppet utanförskap. Alla killar som hängde på gårn´hade adidasbrallor och page med mittbena. Dom tittade på tjejer i tajta crocker-jeans och långt hår. Jag hade manchesterbyxor med häng och var kortklippt. Jag minns att vi brukade stå under ett hustak i närheten för att röka röda prince som jag stulit av min pappa. Sen tuggade vi tuggummi frenetiskt innan vi gick in så att inte ledarna skulle känna lukten av fimp.

Åh nej, Mikael Nilsson har blivit sjuk inför mötet med Liechtenstein. Fan alltså.

stick du, gör det. blir du verkligen lyckligare av det?!

snälla människor, kan alla få era prioriteringar rätt (låter bättre på engelska). ni har alla rätt att prata om hjärta och smärta men när det sen gäller erat egna välbefinnande så skiter ni det ut från era liv. vad fan håller ni på med?! jag vet att ni inte är helt tomma, sluta att skada er. jag säger inte att ostbågekvällar och gullegull är allt ni behöver men kom igen, sluta att tycka synd om er själva och börja leva som ni lär istället för att låta er följa hetsen och normen av vad ni bör göra.

jag älskar er, jag med flera, förstå det.

sov gott