HAPPY VALBORG ALLA UTLANDSSVENSKAR! Nu ska vi titta på eld och supa skallen i bitar. Synd att ni inte är här.

Vad är tycker ni? är en publicerad text en död text eller får man använda den igen, vid ett annat tillfälle?

Han skulle inget ha. Möjligen ett litet glas skumpa. Han var den sista som lämnade festen, med öl på andedräkten, rödvinsfläckar på skjortan och slipsen löst hängande runt halsen.
Han gav mig dåliga vibbar. Efter han hade gått stod jag länge kvar vid ytterdörren och lyssnade. Tystnad. Jag minns att jag tänkte "han är någons pappa, någon måste om så bara för ett kort ögonblick älskat honom". Den kvällen lärde jag mig att man aldrig ska lita på slarvigt rakade män

Vi sitter i ett mörkt vardagsrum och dricker drinkar, njuter av tystnaden som musik ibland kan ge. Pratar om saker som är viktiga. Vi är hjältar. Hjältar därför att vi har svaren på de mest komplicerade frågor. En av oss ställer sig upp i soffan och deklarerar krig mot mänskligheten. När vi vaknar nästa morgon möts vi återigen i vardagsrummet. Vi är båda rödögda och rufsiga i håret. Mitt i kaoset på bordet framför soffan ligger en lapp med slarvigt nedkluddade idéer. Vi tittar på varandra och ler. Det är inte längre mörkt i rummet. I en annan lägenhet är det någon som borrar.

han hette jimi

det är en som har dött. en kille som har dött, jag fick veta det idag. det är en kille jag känner som har dött, och jag fick veta det idag. ni kände honom också, de flesta av er. eller visste åtminstone vem det var.

jag minns de två sista gångerna jag träffade honom. det var på nästan exakt samma ställe trots att det kanske var ett år mellan gångerna. jag bar på ett bascase och han frågade om jag spelade. hans hår var längre än vad jag mindes det. och han hade blivit trevligare. andra gången, den sista alltså, var jag på väg hem från yogan. vi pratade en stund om det. och om jag inte minns fel så hade han skaffat sig dreads då. han gjorde lite allt möjligt. reste hit och dit, jobbade lite här och där.

vi lärde känna varann som små. bodde dörrarna mitt emot varandra. styrbjörnsvägen 39, högst upp. jag minns att vi brukade leka på gården. ibland var hans kusin med. dom hade en hund. jag minns inte vad den hette nu men jag kommer ihåg att hon var en blandning mellan schäfer och labrador. en gång följde jag med honom hem på rasten för att gå ut med hunden.

vi gick på scouterna ihop.

han var en del av min barndom. och nu är han alltså död. det känns onödigt. jag vet inte om han skulle hålla med om det. jag tycker fortfarande att knark är skitdåligt. jag vet inte om han skulle hålla med om det heller.

jag skulle så gärna vilja lägga in en glad video här och jag har till och med skapat ett konto för syrgasmasken på youtube men det vill sig inte och jag vet inte vad det är för fel men det gör mig irriterad trots att det inte betyder mycket egentligen

ponscho!

Hej allihopa och särskilt bröderna R, jag har försökt att få kontakt med er borta i Buenos länge nu. anledningen är att jag vill ha en äkta ponscho! ni vet en sån som indianerna (och clintan) knallar runt i.
Matias är skyldig mig lite slantar från ragges present så han kan väl pynta? om han har supit upp alla pengar så kan väl Ragge lägga ut kanske?
Please do it for your amigo!
Jag känner att en ponscho kommer vara great sena grillkvällar nu i sommar, tack på förhand bröder...

MVH /Mange

Ibland får jag en känsla...

att jag hatar alla som hela tiden måste bevisa för sig själva att dom bryr sig...

I wanted you to feel the same

jr

vad ska vi göra på semestern?

jag är semesterkåt. kan ni inte bomba mig med roliga saker som ni vill göra med mig på semestern? det skulle typ göra min dag.

hur många ska till roskilde, till exemel?

visst är det så att det är den där nostalgiska och smått ensamma känslan som gör att man känner sig som lyckligast? det är svårt att förklara med ord, antar jag. men det är den där stunden när allt handlar om minnen. dofter, ljud och bilder i huvudet.

samtidigt som det är just dessa minnen ger hopp inför framtiden. har man haft det så bra så måste det finnas en chans att man kommer känna så igen, liksom. fast problemet är väl att man aldrig inser att man har det just sådär bra just då, i den stunden. det är först efteråt man inser det.

jag vet inte om det gör någon skillnad egentligen. jag vet ingenting.

social kompetens

jag går på teater ganska ofta. i ett tidigt skede av föreställningen drabbas jag alltid, halvt förtjusad halvt förskräckt, av tvångstanken att ställa mig upp och skrika nåt oförskämt olämpligt. hela situationen är ju liksom upplagd för det. jättemånga människor sitter samlade helt tysta. det är inte ofta man är med om det. ja, förutom på teatern då, alltså.

ikväll såg jag en pjäs som handlade ganska mycket om politik. folkhemsidyllens förfall och nedmonteringen av välfärdssverige och sånt. och när jag då upptäckte att ingen mindre än lars ohly satt precis snett framför mig i publiken så hade jag svårt att hejda mig själv. det var liksom för bra för att vara sant!

så jävla klockrent att bara ställa sig upp och typ skrika: se, allihopa! lars ohly är här ikväll! ja, ni vet han som inte törs kalla sig kommunist längre eftersom vårt land blivit så jävla borgeligt!
eller nåt i den stilen.

jag gjorde det såklart inte. jag, precis som du, vet ju hur man ska bete sig. vi är ju civiliserade människor, eller hur?

1991

jag har ingen mobil just nu, så det här e ända sättet att kommunisera med omvärlden.
hur gjorde man på 90-talet? livet måste varit 100 gånger mer kompliserat, eller?

jr

geni

måste bara få citera ett ess på jobbet(inte limpan den här gången((heller)))

"vi gör inte någonting, vi bara gör"

jr

Delete, delete och sudda ut

Ok. Jag vet inte varfor jag har ett behov att forsvara mig men jag kanner att jag maste forklara mig. Jag har inget forsvar. Det som hande var att jag fick en fornimmelse om vad som kunde ske om texten lastes av nagon "obehorig". Orkar inte ta den fighten nu, forhoppningsvis har jag vaxt sa pass mycket att jag aldrig behover gora det heller.


Kramar

Love "Förvirrad" Fröberg

egokick?

vi har en räknare! för mer avancerad information om besökarna på syrgasmasken så kan ni logga in på vår hotmailadress (med samma användarnamn och lösenord som till bloggen) för att hitta våra inloggningsuppgifter till www.sitemeter.com

i´m a technical genius.

delete

ingenting säger så mycket som en raderad text. det var synd att den försvann. jag tyckte att den var fin. vem som skrivit den eller vem den handlade om spelade mindre roll.

den talade till mig om våndan inför att blotta sina innersta känslor.

det var modigt. och inspirerande.

jag tänker

på kommunikation,

på plikttrogenhet, självständighet,

sårbarhet.

jag grubblar över dåliga känslor.

(eller: det känns som om jag ger mer än vad jag får tillbaka.)

varför är det ingen som skriver?

Snart

I was born here and I'll die here, against my will. I know it looks like I'm movin' but I'm standin' still. Every nerve in my body is so vacant and numb, I can't even remember what it was I came here to get away from. Don't even hear the murmur of a prayer,
It's not dark yet, but it's getting there.

är det en flykt från verkligheten,
eller är det flykten som är verkligheten?