Så låg vi i den där sängen någonstans i förorten igen.
- Är du trött?
- Allting är ju relativt, skulle ju inte vilja gå ut och jogga precis.
- Blundar du?
- Vad spelar det för roll? Det är ju becksvart för fan.
- hehe, nej jag bara undra.
Med ryggarna mot varandra låtsas vi hitta en bekväm position och plötsligt ligger vi med läpparna tätt intill varanda. Tungorna möts och det enda som går genom huvudet är om man ska tända en cigarrett eller inte. Ungefär lika intressant som bönorna som ligger i blöt i köket.
När vi vaknar är pyjamaserna fortfarande på. Inget knullruffs och inte heller några fimpar i det halvdruckna dricksglaset bredvid sängen. Ingen frukost, det blir för stelt. På med joggingskorna och springa fort därifrån. Fan, det är mulet ute.
onsdag 15 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
håhå, partristress när den e som allra vidrigast.
ibland e man glad att man e solo, men alldeles för sällan
jr
Skicka en kommentar