Sjöslaget

Strax efter stängning kl. 01:00 ser vi hur det här schabraket kommer glidande i kanalen. Personalfest. Det första kaptenen säger är: "för den som vill veta kostade den här skutan 28 miljoner 1996". Väl ombord blir vi till att börja med serverade rosévin i stora vinglas, en ishink fylld med heiniken finns där också. Vi lämnar kajen, styr kosan mot waxholm. En härlig midsommarbuffé dukas upp. Sill, färskpotatis, lax, västerbottenpaj, ostar och snaps i mängder. Skål!, säger chefen och vi hugger in. Alla sjunger snapsvisor och innhalerar heinniken. Vi är fulla. Vi blir fullare. Lite senare vinglar jag upp på flybridgen, övervakar med fyllevemod hur solen reser sig över Stockholms skärgård. En mås skränar. Jag sträcker ut armarna och känner mig lite som Kate Winslet i "Titanic", den ända jag saknar är Leo. 05:00 seglar vi sakta in i Nybroviken. M och jag vill kliva av. Vi bor ju trots allt i "närheten", resonerar vi. Återigen på fast mark och M får ett infall: "jag ska kräkas på operan", säger han och vinglar till. "Operan?" säger jag och tittar upp mot dramatens gyllene detaljer "du menar väl Dramaten ändå?". M kräks inte, han blir hungrig istället. På Birger Jarlsgatan haffar vi en taxi. M betalar. Innan jag somnar spelar jag Bon Jovi´s "Bed of Roses" på högsta volym. Jag gillar den låten.