om idag inte var en ändlös landsväg och inatt en vild och krokig stig. om i morgon inte kändes så oändlig då är ensamhet ett ord som inte finns.
jag kan inte se min spegelbild i vattnet, jag kan inte säga sorglösa ord. jag hör inte mitt eko slå mot gatan, kan inte minnas vem jag var igår.
det finns skönhet i flodens silversånger, det finns skönhet i gryningsolens sken. men då ser jag i min älskades öga, en skönhet större än allting som jag vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men förfaaan, stäng av deppmusiken och tryck i en gladare skiva än nationalteatern, eller ännu hellre, dylanorginalet...
den är också fin, kul att du fick det sagt...
Skicka en kommentar