
Flygningen gick snabbt. Vi sjönk mot landning. Slovakien var brunt och grått ovanifrån. Vi häcklade landet, sa något om bönder och 1800-talet. Sen tog vi mark.
Vi stod i kö. Visade pass. Klev genom en dörr. Och sen var vi fria. Att göra vad som helst. Vi stod på terminalen ett tag och Robert hade tappat bort lappen med adressen till hotellet. Han sökte i sin väska men hittade ingenting. Han ringde Moa som fick kolla hans mailbox.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar