Hela världen snurrar. Ett tryck, som om jag var under vatten. Jag gör en snabb felsökning men hittar inga vettiga svar. Tar några snabba beslut som för tillfället varken känns bra eller dåliga men som kanske gör skillnad någon gång fram över. Handling. Steg ett: Bort med facebook. Aldrig mer den öppenhet på nätet och framför allt aldrig mer möjligheten att kunna följa andra på ett sådant avstånd där jag inte kan påverka, göra någon skillnad eller få några direkta reaktioner. Steg två: Gallring. Börjar med att ringa upp Mira för att berätta för henne att det inte går längre, vi kan inte vara vänner. Att gå från kärlek till vännskap är fel håll. Jag lever för vännskap men dör för kärlek. Det går bara inte. Samma sak med Joanna. Jag lurarde mig själv alldeles för länge, trodde hon skulle ändra sig bara hon fick tid. Det blev bara värre, vi sågs mindre och mindre och även om jag fortfarande vill att det ska hända fattar jag ju att det aldrig kommer att bli något. Hon tycker såklart "att vi fortfarande kan vara kompisar i alla fall". Tar det som en förolämpning. Det funkar inte så. Det går bara inte. Steg Tre: Lämna syrgasmasken. Jag måste ständigt röra på mig, psyksikt och fysikt. Pressa undan verkligenheten. Kan inte stanna här.
Tack för fina tider.
Love
måndag 24 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
att syrgasmasken spelat en sån stor roll i ditt liv, love. det var inte dåligt. innebär det här att du aldrig mer kommer skriva nåt som syrgasmasken, eller innebär det att du aldrig ens kommer besöka sidan? den som lever får se, I guess.
lycka till!
Love, gör som Uffe, skriv en bok om dina relatinoner, sätt dig framför den där skrivmaskinen du köpte för ett år sen och hamra ner 7-800 sidor. Folk skulle läsa det, kanske inte köpa boken, mer kanske vänta tills den kommer ut på bibblan på grund av att tjocka och bra böcker är ju så jävla dyra nu. Särskilt dom inbundna. Och din bok ska vara inbunden med ett omslag prytt av ett svartvitt fotografi på dig som din far tog på dig när du var ett barn.
gillar dom stegen, känns som nåt som måste göras från mitt håll också. det här virituella livet tar död mitt riktiga jag. måste leva på riktigt nu. nån som vet hur man gör? Love! NY eller UK. jag bryr mig inte, ta mig bara härifrån. kan inte själv
jr
v44
Skicka en kommentar