fan va gött med...

SEMESTER!!!

Jag förbannar den dagen jag sökte mig till marcus birros blog. Jag tyckte han var bra, nån man kunde lyssna på. Nu inser jag att han bara är en gnällig, enkelspårig gubbjävel som precis som "dogge doggelito" försvarar sig med att även han måste ställa mat på bordet. Fan!!!

Det är så mycket saker jag inte förstår.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt

Sjöslaget

Strax efter stängning kl. 01:00 ser vi hur det här schabraket kommer glidande i kanalen. Personalfest. Det första kaptenen säger är: "för den som vill veta kostade den här skutan 28 miljoner 1996". Väl ombord blir vi till att börja med serverade rosévin i stora vinglas, en ishink fylld med heiniken finns där också. Vi lämnar kajen, styr kosan mot waxholm. En härlig midsommarbuffé dukas upp. Sill, färskpotatis, lax, västerbottenpaj, ostar och snaps i mängder. Skål!, säger chefen och vi hugger in. Alla sjunger snapsvisor och innhalerar heinniken. Vi är fulla. Vi blir fullare. Lite senare vinglar jag upp på flybridgen, övervakar med fyllevemod hur solen reser sig över Stockholms skärgård. En mås skränar. Jag sträcker ut armarna och känner mig lite som Kate Winslet i "Titanic", den ända jag saknar är Leo. 05:00 seglar vi sakta in i Nybroviken. M och jag vill kliva av. Vi bor ju trots allt i "närheten", resonerar vi. Återigen på fast mark och M får ett infall: "jag ska kräkas på operan", säger han och vinglar till. "Operan?" säger jag och tittar upp mot dramatens gyllene detaljer "du menar väl Dramaten ändå?". M kräks inte, han blir hungrig istället. På Birger Jarlsgatan haffar vi en taxi. M betalar. Innan jag somnar spelar jag Bon Jovi´s "Bed of Roses" på högsta volym. Jag gillar den låten.

skål

en midsommarskål till alla som jag inte kommer träffa i morgon!
lyfter ett litet glas med nåt starkt och kryddigt.
jr

Jag spendrar säkert 2-3 timmar av onsdagskvällen med att surfa runt på olika bloggar. Mediaprofiler, Dj:s, musiker och annat löst folk. Vissa skriver bra, fruktansvärt bra. Så bra att jag ibland måste titta genom fingrarna, så som man gjorde som barn när man såg något läskigt på teven. Andra är värdelösa. Så dåliga att det inte ens går att läsa. Ändå har dom alla något gemensamt. Nästan alla i alla fall. När jag läser bloggarna känns det som om de flesta bloggarna (människor som skriver blogg) har det mycket roligare än vad jag har. Jag undrar om dom skulle känna samma sak om jag hade en blogg. En egen blogg alltså.

Jag tycker vi ska utöka. Göra något sjukt pretantiöst. Skaffa Myspace? Kanske facebook, eller båda. Arrangera bilder. Vi är alla med men våran ansikten syns såklart inte, Svart/vita, i skärgården med ett par urdruckna vinfalskor bakgrunden. Spela på myten som vi alla i smyg eller öppet älskar så mycket. Spelar viktiga. Vi ljuger och kallar oss ett författarkollektiv.

Plötsligt bankar det på dörren och genom titthålet ser jag en gammal tant, ett russin. Fan, tänker jag innan leende öppnar dörren.
- Du är ny här va?, säger hon och pressar in huvudet genom dörröppningen liksom för att se hur jag har det.
- Ja, Jag är väl det, svarar jag och försöker låta intresserad. Phil Lynott Sjunger "I'm Still in Love With you"
- Du borde hänga upp ett skynke här, säger hon samtidigt som hon pekar mot dörrkarmens överdel.
- Var det något speciellt du ville eller?
- Nej egentiligen inte, jag var på vinden och hörde musik och tänkte att jag skulle berätta att i det här huset bor det bara pensionärer. Pensionärer och du. Hon ler.
Utan att veta varför bubblar en ilska inom mig. Jag känner att hon korsat en gräns hon inte har rätt att korsa. Jag säger inget.
- Jaha, nu vet du det. Välkommen förresten, jag heter Eva.
Jag säger ingenting utan stänger bara dörren och vrider sakta om vredet till låset. Genom titthålet ser jag hur hon går in i hissen och förvinner ner. Ner till sitt jävla russinpaket som hon antagligen bor i.

Gilla läget!

När man sitter framför ett tomt papper, kan det gå så fel så fel...

nån annan har alltid sagt det bättre

om idag inte var en ändlös landsväg och inatt en vild och krokig stig. om i morgon inte kändes så oändlig då är ensamhet ett ord som inte finns.

jag kan inte se min spegelbild i vattnet, jag kan inte säga sorglösa ord. jag hör inte mitt eko slå mot gatan, kan inte minnas vem jag var igår.

det finns skönhet i flodens silversånger, det finns skönhet i gryningsolens sken. men då ser jag i min älskades öga, en skönhet större än allting som jag vet.

Nån som kanske är sugen på att bli riktigt jävla grisfull idag (måndag), skita i att gå till jobbet på tisdag och göra någonting jävligt olagligt på onsdag? Ring mig omgående. Det är sommar för fan, alla blir 15 igen, man bli kär och ibland går man barfota.

grät som ett barn i fredags

det va skönt efteråt
jr

indian fortsättning!

nu har jag gjort lite bakgrund, mycket kvar dock...

Jag tror jag börjar leva igen. Jag är inte längre hemlös, har räkningar att betala precis som ni andra. Tänker på varför syrgasmasken sakta dör och kommer fram till att svaret är: Sommar. På Sommaren finns inga problem. Allt går att lösa med solsken, även den rostigaste muttern.

Klappar mig själv på axeln och ger mig själv en komplimang: "Fan L, du är ett geni. Oklanderlig musiksmak har du också".

Jag knullade i natt, fick för tidig utlösning. Jag bad om ursäkt. Hon tog den, sa att det inte gjorde nåt. Sen klädde hon på sig och gick. Utan att ha tvättat sig.