Ibland infinner sig den där känslan. Ni vet den där känslan man får när man inser hur briljant en människa är. Kanske visste man det redan sedan tidigare men ibland är man i behov av att påminna sig själv. Idag vaknade jag med känslan.
Tack min fina vän för att du finns. Om du inte redan är medveten är du i mina ögon ett geni, en livboj som håller mig flytande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj, tack. Det var fint skrivet.
vafaan, trodde det va till mig
jr
jag tog till mig det med!
och jag antog genast att det inte var till mig. (men jag hoppades ändå). intressant.
tänkte också vara rolig och skriva "tack" men det finns tydligen flera lustigkurrar här. det kanske var det som var hela tanken? att alla (eller många i a f) skulle, även om det bara var för en kort stund, få känna sig viktiga och behövda. bra där
Skicka en kommentar