söndag 18 mars 2007
S:t Patricks day var en javla resa. Ol till frukost sen bar det av. 16 timmar av konstant drickande. Droger kan ha varit inblandade. Min halsa svajar. Kroppen skakar, kan knappt fora ett glas vatten till munnen utan att forst spilla ut hela innehallet. Jag har angest och tanker mycket pa grona skogar och blonda kvinnor. Pa oarna i stockholms skargard. En dag kommer jag tillbaka dit. Nagon som vill dela ett sexpack follisar pa en ode o? Vi kan sjunga sanger, roka for mycket och svara at alla mygg. Kanske prata om livet, eller inte prata alls. Jag vet inte vad som ar bast. Det romantiseras mycket om det som varit, vi blickar frammat och saknar framtiden. Nuet ar det ingen som bryr sig om. Det ar oftast bara en forvirrande soppa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
jo det blev en bra resa, hade alla ingredienser, missade drogerna dock, men förviringen va iallafall total. tycker den öde ön låter sagolik, och folköl, kanske ett lådvin.
va på east med en samling människor( mackan såklart) och josefin, snyggare än någonsin(såklart).
som sagt, förvirringen va total.
jr
åh, jag blir matt, på något sätt.
jag med!
jag håller med om att man allt som oftast glömmer bort nuet, bara fokuserar på det som vart och det som förhoppningsvis ska komma.
sen tycker jag att samtalen generellt blir mindre och mindre intressanta, varför måste man då babbla? hellre vara tyst då.
jag menar ju inte att man måste prata om ångest och svåra filosofiska frågor men man MÅSTE inte låta bara för att man sitter med någon/några andra.
Jag har hört att det är ett bra tecken om det är tyst, det tyder på att man är bra vänner...
jag gillar att låta
jr
låter man inte finns man inte
jr
sorgligt...
Skicka en kommentar