fuck, den kom tillslut, allt blir bättre nu, stora problem blir små, obetydliga. leendet går knappt att trycka tillbaka. det bara e där, utan anledning. blev alla idioter plötsligt mänskliga? jag är varm, jag fryser inte. vårjackan, bästa plagget. det gråa, mörka tonar över i gult, blått, riktiga färger. Jävla stockholm. fan va grymm du e. du e tillbaka, du ger igen, inte bara tar. tack. älskar dig, glömmde hur vacker du e. hur kunde jag? kommer aldrig glömma igen, aldrig lämna dig, inte en chans. Det e du och jag nu. föralltid.
jr
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skriver poesi som en kock grovhackar lök. Det är vackert. Och brutalt.
och det skulle passa bra i en låt
Skicka en kommentar