torsdag 15 mars 2007

Sitter pa en terass, endast stjarnorna som sallskap. Endast en svag, naken glodlampa och en glodande ciggarett som ljuskallor. Forsokor lyssna pa mig sjalv, komma pa nogonting smart att saga, skriva. Ett riktigt "statment", nagot som summerar allt, allt, Ja Livet med stort L. Allt jag hor ar en biltuta. Byter strategi och forsoker att lyssna pa ingenting. Allt jag hor ar en biltuta. Tander en ny ciggarett innan jag ens avslutat den forsta. Blaser rok mot stjarnorna och tanker att allt ar lika. Lika fast annorlunda. Allt gar standigt i cirklar, samma tankar fast med andra ord. Likadana samtal med olika manniskor. Olika fyllor med samma olsort eller likadana fyllor med olika olsorter. Ska jag fotsatta? Blir kissnodig av att tanka och springer ner for trapporna. Jag ar ofta kissnodig. Snubblar i trapporna pa vagen tillbaka, alltid samma trappsteg. Alltid samma snedsteg

2 kommentarer:

Anonym sa...

du summerar mitt tragiska liv på ett så enkelt och tragiskt sätt. hur tänker du viadare?

Anonym sa...

vi är samma, du och jag. och alla andra, antagligen. det är all yta som gör det svårt.